MAMMA TILL 2 PRINSESSOR

Saknar min familj oerhört mycket. Mina föräldrar o syskon, känns så j*vla tråkigt att träffas så sällan!! :´( Att inte bara kunna åka till dom o ta en oplanerad fika, bara en sån enkel sak... Dom tycker det är jättejobbigt att träffa Moa så sällan o oss med för den delen. Visst vi åker ner men då är det en resa på över 4 timmar fram o tillbaka, o det är fruktansvärt drygt att sitta i bilen så länge.... Blir ju inte heller ofta man sover över, det är ju inte "bara" att sova ngn annanstans när man har en liten med. Absolut ingen klagan men det är ju bara så det är...
Att vara mamma är inte det lättaste alla gånger. Telefonen har gått varm många gånger till mamsen som har fått ge råd , lugna eller bara lyssna o finnas där. Mamma är ändå alltid mamma! :) Den personen som jag verkligen kan lita på till 110 % o ALLTID finns där. Ibland känner man sig såå liten o bara önskar man kunde krypa upp i mammas knä igen... :P Det kommer ju hela tiden nya situationer att klara av o lära sig av. Jag har aldrig varit det förut, o det känns ju verkligen ibland o har ju såå mycket kvar att lära. Saker som från utomstående verkar lätt kan vara jättejobbigt för en själv eller tvärt om. Det är inte alltid lätt att prata om när det känns svårt o ibland känns bara allting piss o helvete. Då är saknaden väldigt stor, är ju inte alls samma sak att sitta i varsina ändar på telefonen direkt...

Mamma o Kristoffer kommer antagligen upp till oss nästa vecka iaf... Längtar!! :)