MAMMA TILL 2 PRINSESSOR

Gick tiden fort innan så går den så mycket fortare nu... Jisses! Vart ska det här sluta? :P

Har precis matan min minsta lilla goding så nu ligger hon nöjt o sussar i sin vagga. Moa och Oskar är iväg hos fam Härling så det är så tyst här hemma nu. Har lagt in alla kort som vi tagit sedan Tildas födelse så jag passar på att uppdatera lite här med... :)

Helt sanslöst att det redan är två veckor sedan Tilda ville komma ut. Lite roligt att det var många som gissade på dag för förlossning och av alla datum som sades så var den 28:e överhoppat av ngn konstig anledning... haha :)

Ut ville hon då iaf och det gick fort när det väl satte igång ordentligt. Hade haft sammandragningar dagarna innan och slemmisen började släppa på onsdagen men det mesta kom tidigt på tordagen. Natten till torsdagen började sammandragningarna komma regelbundet och när Oskar åkte till jobbet så fick han ta egen bil för smidighetens skull. Var fortfarande ganska lång tid mellan varje värk och på fm någon gång så förvann dom helt plötsligt. Ne nu j*vlar tänkte jag! var det bara falsklarm!!?? Snopen och trött så fick jag vilat en liten stund iaf. Dröjde inte länge förrän värkarna kom tillbaka och jag hade regelbunden kontakt med mamma sedan ett tag tillbaka. Hon gick tidigare från jobbet för att komma upp till oss, kan inte med ord beskriva hur skönt det var när min älskade mamma kom hit innan!! Oskar hämtade Moa efter jobbet och då kändes det ganska lugnt. Hade fortfarande samma avstånd mellan värkarna och trodde att det skulle bli långdraget. Mamma kom runt femtiden och vi åt lite våfflor medans det blev allt tätare mellan värkarna. Allt kändes så overkligt och jag försökte konstigt nog skjuta bort att det var dags för förlossning ( även fast man gått o väntat så! ) Efter maten packades lite till i väskan och jag kände hur det började sippra lite vatten. Gick runt här som en yr liten höna en stund och visste inte riktigt vad jag gjorde och sedan hoppade jag in i duschen. Väl inne i duschen började det klarna till i huvudet igen (lite iaf :P ) och insåg att det faktiskt var dags. Moa var orolig och ville inte gärna släppa mig och det var svårt att förklara att vi skulle in till doktorn för att bebisen skulle komma ut, hon ville ju givetvis följa med! Lilla stumpan <3 
Var inne runt 18.30 i Skövde och tågade in på förlossningen. Kollade värkarna och tog prov för att se om det var fostervatten som börjat rinna. Gav svagt utslag på fostervatten och tänkte att nu blir det väl hemgång igen men det blev det icke. Satte mig i duschen en stund och masserade magen och kunde inte hålla mig för skratt hur högt denna mojäng lät! haha kom inte ens ihåg om jag använde den när Moa skulle komma ut men skönt var det iaf :) Värkarna kom ännu tätare och kraftigare och sade till efter en stund att jag ville in till förlossningsrummet. Tog lite lustgas och vid halv nio frågade barnmorskan om hon ville att vi skulle ta hål ordentligt på hinnan. Va?? Ska jag välja? Jaa...eller nej... eller va?? "Gör det ont?" frågade jag... haha ligger och ska föda mitt andra barn snart och så frågar jag om det gör ont att ta hål på hinnan!! hahaha kan inte annat än skratta :) Hål gjordes det iaf och kände hur resterande ljummet vatten rinna ut och sedan tog värkarna ordentlig fart. Tog inte lång tid förrän jag bad om bedövning och läkaren kontaktades för att sätta sprutan i ryggmärgen. Fram till att hon kom så kändes det som att tiden stod stilla och jag blev lite irriterad på varför det skulle ta så lång tid. Ville just då inte inse att det var fler patienter på sjukhuset förutom jag :P In kom hon iaf med sprutan och allt gjordes iordning. Trodde aldrig att hon skulle få in den när jag satt där o väntade och det kom värk efter värk efter värk... efter värk! Till sist kom nålen in iaf och det gick snabbt tills att smärtan började avta. Denna sorten var mycket mer effektiv än den jag tog med Moa och vilken skööön känsla :) Halvsatt där i sängen och njöt av lugnet. Kände bara att magen drog ihop sig men inget annat, såg på monitorn att värkarna kom och gick. Blev helt chockad att den tog så bra! Nackdelen med denna sorten av ryggmärgsbedövning var ju att det snabbare miste sin effekt och skulle hålla i sig i ca två timmar, men efter en timmes lugn stund med fniss o småprat så kändes det att hon snart ville komma ut och 00.03 den 28 maj var hon ute hos oss <3 Värd all smärta i världen! :) Den lycka och lugn som infinner sig i kroppen efteråt är ju helt sanslöst magiskt, man ligger där med sin lilla bebis och kan inte annat än förundras över ALLT! :) Vårt lilla barn och Moas lillasyster var ute <3 :)